Ljust och fräscht!

bänk, kurkor och krukväxter från IKEA

Först blir stressad över att hemmet inte är vitt, minimalistiskt och stilrent, sedan får ångest över att inredningen inte är sliten, blommig och köpt på loppmarknad. Slutligen får man stora skälvan för att i princip hela möblemanget kommer från olika årgångar av IKEA-katalogen. Om den ångesten beror på att åtskilliga miljoner människor har hem som är snarlika vårt, eller om det är dåligt samvete för slit-och-släng-mentaliteten ska jag låta vara osagt. Stor tankeverksamhet ägnas åt att fundera över om vi har rätt färg på väggarna, fast den stora frågan naturligtvis borde vara varför man överhuvudtaget ägnar den frågan någon tankeverksamhet överhuvudtaget.

Min man litar inte på mig!

Så slutar ännu en söndagkväll med att sambon och jag diskuterar vem som ska vara hemma med sjuka barn. Vi kommer överens om att det är min tur. Måndag blir min dag, tisdag sambons och så hoppas vi att vi inte ska behöva vara hemma mer den här veckan. Det är ett svagt hopp, risken att vi måste vara hemma hela veckan är stor.

Innan barnens far går till jobbet påminner han mig om att ringa till BVC och boka tid för mätning och vägning av barnen. Jag lovar att inte glömma bort det. Igen.

Jag brygger en stor kanna te. Tar fram den största koppen. Nästan hela kannan ryms i koppen. Vi sitter i soffan och ser på Barnkanalen. En aldrig sinande ström av barnprogram som vi sett tidigare. När jag kommer till botten på koppen är teet sedan länge kallt.

Strax före lunch ringer sambon. Har jag ringt till BVC? Jag sneglar på klockan. Nej, det har jag inte. Jag har missat telefontiden. Igen. "Jag räknade med det", säger sambon. "så jag gjorde det själv istället."